Flygburen vapenlaser provskjuten - Douglas Aviation AB

Du är här: Hem

Militärt

Flygburen vapenlaser provskjuten

En Boieng 747 utrustad med en en megawatts kemiskt pumpad vapenlaser som ska kunna skjuta ned vätskedrivna raketer på 600 kilometers håll är nu mer eller mindre färdigställd och har skjutit sitt första skott in i en kalibreringsanordning. Tidtabellen som gjordes upp 2001 och angav att en laser monterad ombord skulle skjutas av 2008, höll alltså.

ABL (Airborne Laser) är avsedd att flyga i slingor vid gränsen till ett fientligt sinnat land och vakta på mynningsflammor från interkontinentala robotar, kryssningsrobotar och till och med andra flygplan och skjuta ned dem med en lämpligt dimensionerad laserpuls ur den infraröda jod-syre-lasern. Det är viktigt att man tar en ICBM medan flamman fortfarande brinner, för det är det enda tillfälle då den är enkelt detekterbar. När flamman slocknat, efter fyra minuter, blir den mycket svårare att hitta. ABL har inte kraft att förinta raketen i en enda smäll, utan är bara avsett att mjuka upp flygkroppen så mycket att den knycklar ihop sig och inte kan fortsätta färden.

Interkontinentala raketer och SCUD ska lämpligen bekämpas över fiendelandet självt och flygplanets infraröd-detektor söker hela tiden efter mynningsflammor. När en flamma hittats, riktas en söklaser, egentligen ett riktmedel för mindre stridsflygplan kallad LANTIRN, mot raketen och hittar dess topp och därefter dess mitt. Data från LANTIRN används för att beräkna objektets kurs och rikta huvudlasern som därefter bränner på för fullt, genom strålformande optik. Den strålformande optiken styrs av andra belsyningslasrar (BILL och TILL) som också hittar föremålet och vars reflekterade strålar visar atmosfärens störningar. Kunde man inte strålforma stridslasern skulle den inte göra mycket verkan. För att hitta kryssningsrobotar och fientligt flyg har man förmodligen tänkt ha stridsledningssamband med ett eller annat AWACS-plan som tänks ligga i närheten och spana.

När målet eller målen är funna läggs de på kö och kön sorteras så att det farligaste målet hamnar överst. Sedan bekämpas målen ett efter ett tills laserbränslet är slut. Bränslet är tämligen alldagliga kemikalier, som väteperoxid och kaliumhydroxid som kombineras med klorgas som är väldigt reaktivt. Den ljusblixt som blir resultatet får stråla in i laserkaviteten och excitera jodgasen där, vilket resulterar i själva laserstrålen.

Källa:Teknik360